Drömmar..
Något som jag märker väldigt stor skillnad på från sverige och i USA är på folks drömmar och mål. Som svensk får man höra hela tiden om att man ska sätta mål för att nå dit man vill. Men man får absolut inte berätta om det för folk för då får man bara höra allas personliga åsikt om det, och sen om man inte når dit kommer folk att prata bakom ryggen på en om att man 'tror sig' eller att det var 'rätt åt hen' om man inte uppnår det. Jag kan till 100% erkänna att jag också har deltagit i liknande konversationer. Vi lär oss redan från unga år att 'inte hålla på och säga det till alla, 'ifall du misslyckas' jag vet inte om det bara är jag som fått höra det hela livet i Sverige, inte utav föräldrar o släkt, utan vänner och lärare också. Man får inte sticka ut och drömma eller ha udda mål. Om man har det ska man hålla det för sig själv. Eller i allafall ha 100% realistiska mål.
Här i USA är det väldigt annorlunda med det! Alla har mål och drömmar och de är inte rädda för att visa det, prata om det och jobba för det. Det är helt okej att få en dröm vid 49 års ålder och då börja jobba mot det, istället för att le och sedan snacka skit, så blir folk imponerade och ger varandra en klapp på axeln.
Helt ärligt så är jag så himla imponerad över hur vänliga folk är mot varandra och väljer att se det bästa i sina medmänniskor, jag tror att det kan ha att göra med att större del av befolkningen (alla?) är kristna här, men jag kan ha fel. Om man som i Sverige inte får lov att tänka stort, eller till och med enormt, hur ska man då kunna nå dit?
Jag tror att alla personer har en dröm inom sig, kanske inte specifikt mål men har en känsla inom sig om vad dom känner att de vill göra, som dem kanske aldrig berättar för någon.. Det är så trist, för vad spelar det för roll om du är 45 år och din dröm alltid har varit att spela i ett band? Eller om du är 15 år och vill testa en ny sport egentligen, men du känner att alla är för bra i laget redan? Vad spelar det för roll om det tar 1, 2, eller till och med 3 år innan du kan komma ikapp dem andra? Det handlar om dig!
Hur ska vi kunna uppnår våra största drömmar och mål om vi inte tillåts drömma stort? Om vi inte tillåts att berätta om våra mål och vara stolt när vi uppnår delmål? Detta är något jag har lärt mig här i USA, att det aldrig är försent att förlåta eller att börja om! Eller att ha en dröm, eller testa nya saker! För helt ärligt, vad spelar det för roll, om du inte får göra den där grejen du verkligen brinner för?
Rom var inte byggt på en dag, och sannerligen inte i hemlighet!
